Skip to content

Är det dags att stärka ställningen för socialt arbete inom hälso- och sjukvården?

10.12.2020 9.57
Kolumn
Anu Niemi ja Miia Ståhle

Många hoppas säkert att den utvecklingscirkel av samordnade och integrerade social- och hälsovårdstjänster som fick sin början redan på 1970-talet när folkhälsolagen stiftades äntligen ska kunna slutas: att vi skulle hitta metoder för ett smidigt, klientcentrerat och multiprofessionellt arbete tillsammans.

Det är alltså dags att lära sig arbeta med den verksamma och verkliga social- och hälsovårdsservicen. 

Socialt arbete inom hälso- och sjukvården har i snart 100 år fungerat som en del av hälso- och sjukvårdens strukturer i nära samarbete med yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Det är förvånande att expertisen inom socialt arbete inom hälso- och sjukvård har bevarats som en stark del av hälso- och sjukvårdsorganisationerna, även om dess ställning aldrig har definierats officiellt i lagstiftningen. 

Det finns starka bevis på behovet av socialt arbete inom hälso- och sjukvården 

Särskilt inom den specialiserade sjukvården har socialt arbete betraktats som en viktig och fast del av den heltäckande vården av patienten. Skulle det inte vara dags att stärka det sociala arbetet inom hälso- och sjukvården genom lagstiftning som en del av helheten av social- och hälsovårdstjänster? Det verkar åtminstone finnas tillräckliga bevis för att det behövs. 

En bekant yrkesutbildad person inom socialvården som arbetar på en hälsovårdscentral är ofta en oersättlig samarbetspartner när man på mottagningen är tvungen att till exempel fundera över om socialvårdens anmälningsskyldighet uppfylls. Kompetens inom socialt arbete borde med låg tröskel finnas tillgänglig där det finns människor i nöd. Klienter ber inte om att träffa socialarbetare inom hälso- och sjukvården och det finns inga mottagningstider till socialarbetare inom hälso- och sjukvården. 

Ibland kan också psykosocialt stöd till en hel familj i en kris vid insjuknande eller handikapp förebygga att familjemedlemmarna får symtom som gör att de senare behöver mer service. Man löser sedan de här anhopade och utdragna situationerna inom den specialiserade sjukvården och mänskligt sett onödigt sent. I sin livssituation kan en människa ha ett stort behov av expertis inom socialt arbete, men inte genom en klientrelation inom socialvården. 

Tidigt stöd för socialt arbete förebygger större problem

Socialt arbete inom hälso- och sjukvården i samband med hälsocentralernas öppna mottagningar har dock minskat under årens lopp. Därför kan man numera inte nödvändigtvis trygga patientens rätt till heltäckande vård.

Ett välskött tidigt stöd med socialt arbete förhindrar att situationerna försvåras och minskar behovet av mer krävande tjänster. När man diskuterar en människas livssituation ur alla synvinklar har socialt arbete inom hälso- och sjukvården mycket att ge. Det borde i fortsättningen vara en fast del av service- och vårdkedjorna redan på basnivå.

Nu när Framtidens social- och hälsocentral utvecklas finns det skäl att stanna upp och fundera över betydelsen av socialt arbete inom hälso- och sjukvården som en del av både horisontellt och vertikalt integrerade servicehelheter. 

Det lönar sig att fundera på servicekedjorna på ett nytt sätt

Det vore intressant att utveckla socialarbetare inom hälso- och sjukvården till klienters egna kontaktpersoner till exempel som en del av vården för en neurologisk långtidssjuk patient. Den förändring i funktionsförmågan och det ökade servicebehovet som beror på en patients sjukdom identifieras och utvärderas inom hälso- och sjukvården där sjukdomens framskridande följs upp. 

Det är dags att fundera på servicekedjorna på ett nytt sätt. Varför kan en socialarbetare inom hälso- och sjukvården som medlem i en multiprofessionell arbetsgrupp inte fatta beslut om till exempel färdtjänster som beviljas en patient? Eller vid behov fungera som arbetspar med socialarbetare inom handikappservicen vid mer omfattande bedömningar av servicebehovet? 

På så sätt skulle informationen inom hälso- och sjukvården vara direkt tillgänglig för de anställda som sköter klientens ärenden och informationen mellan olika aktörer skulle löpa smidigt utan separata ansökningsprocesser med väntetider. 

Klientens servicebehov ska inte bli en kedja av bedömningar av behovet av olika tjänster. I bästa fall skapar en väl integrerad servicehelhet en smidig helhet ur klientens synvinkel. Klienten vet inte nödvändigtvis ens vilken instans som ordnar servicen för honom eller henne. 

Klientens hjälpbehov ska tillgodoses 

Det finns nu en efterfrågan på kompetens och arbetssätt inom socialt arbete inom hälso- och sjukvården och när servicekedjorna utvecklas ska det här inte föras bort från verksamheten inom hälso- och sjukvården. Nu är det dags att stärka denna välfungerande multiprofessionella kompetens på alla nivåer av hälso- och sjukvårdsservicen. 

För det här kan det behövas det skydd som lagstiftningen medför för att socialt arbete inom hälso- och sjukvården ska bli erkänd som en del av det sektorsövergripande servicesystemet. 

Och viktigast av allt är att det här bidrar till att säkerställa att framtidens social- och hälsocentral fungerar smidigt och klientorienterat och förebygger ett ökat servicebehov och ett ökat mänskligt lidande. 

Allt detta visar sig för klienten som en upplevelse av att han eller hon är på rätt plats och att man söker en lösning tillsammans med honom eller henne. Varje yrkesutbildad person inom social- och hälsovården som hjälper söka en lösning bidrar med sin egen specialkompetens. Dessa kunskaper skapar en helhet av lösningar.


Miia Ståhle
Regional samordnare, området HUCS
Programmet Framtidens social- och hälsocentral, THL

Anu Niemi
Projektledare
Programmet Framtidens social- och hälsocentral, THL