Hoppa till innehåll

Päivi Nerg, Jani Pitkäniemi och Ville-Veikko Ahonen:
Social- och hälsovårdsreformen förändrar hela Finlands offentliga förvaltning

Finansministeriet
12.1.2022 11.34 | Publicerad på svenska 12.1.2022 kl. 14.23
Kolumn
Understatssekreterare Päivi Nerg, överdirektör Jani Pitkäniemi och förändringsledare Ville-Veikko Ahonen.

En ny demokratiskt styrd nivå inom den offentliga förvaltningen uppstod när välfärdsområdena inrättades sommaren 2021. Den offentliga debatten har fäst liten uppmärksamhet vid att social- och hälsovårdsreformen, eller snarare välfärdsområdesreformen, har en fundamental inverkan även på kommunerna och staten.

Välfärdsområdesreformen är på många sätt en genomgripande reform av vårt lands offentliga förvaltning och demokratiska system. Reformen bereds enligt en snäv tidtabell även av kommunerna och många statliga ämbetsverk. Reformen har medfört nya lagstadgade uppgifter eller ändringar i redan existerande processer.

Makt- och ansvarsförhållandena inom den offentliga förvaltningen är fortfarande i rörelse på grund av inrättandet av välfärdsområden, och rollerna och kontaktytorna för aktörerna inom förvaltningen har heller inte etablerats fullt ut. Vi vet ännu inte hur stark roll välfärdsområdena och deras beslutsfattare kommer att ha och hur områdenas förhållande till staten och kommunerna kommer att se ut i praktiken. 

Strukturer, kontaktytor och till och med makt- och ansvarsförhållanden uppstår inte enbart genom lagstiftning, utan delvis också genom praktiskt agerande och dialog. 

Kommer ministerierna att leda eller samarbeta med välfärdsområdena?

Statens ansvar för styrningen av välfärdsområdena – och därigenom uppgifterna inom social- och hälsovården och räddningsväsendet – ökar avsevärt i och med reformen. Statens roll och styrningsansvar framhävs av finansieringsmodellen för regionerna, där största delen av finansieringen kommer från staten. Regionerna har inte någon beskattningsrätt åtminstone till en början.

Ministerierna har stått mycket nära välfärdsområdenas vardag när verksamheten inletts. Olika lägesbildsdiskussioner, nätverk för genomförande, förhandlingssituationer samt stöd och uppmuntran har knutit samman regionerna och ministerierna. Vi kan till och med tala om ett partnerskap där det gemensamma målet har varit en trygg övergång och säkerställande av förutsättningar för att alla regioner i början av 2023 ska få en god utgångspunkt för ordnandet av tjänster och utvecklandet av verksamheten. 

Hur nära regionerna ska ministerierna i fortsättningen då vara när verkställighetsskedet avslutas och beredningen börjar styras av lagstadgade processer inom ekonomin och verksamheten?

Det spirande förtroende som skapats i inledningsskedet måste i tillräcklig grad överföras också till permanenta styrningsuppgifter. Det väsentliga är att vi skapar stabila och förutsägbara strukturer för styrningen och att vi samtidigt säkerställer en tillräcklig och öppen dialog mellan regionerna och staten.

Det vore förnuftigt att de personer som ansvarar för styrningen vid ministerierna befinner sig tillräckligt nära och samtidigt tillräckligt långt borta från välfärdsområdena. Tillräckligt nära för att vi ska förstå situationen i varje område och tillräckligt långt borta för att objektiviteten inte ska äventyras. 

Områdena ansvarar själva för sin verksamhet. Ministerierna bör i sin styrning fokusera på strategiska frågor och garantera områdena en arbetsro som baserar sig på självstyre.

Ramarna för de offentliga finanserna kärnan i finansministeriets styrningsuppdrag

Vi inledde i slutet av fjolåret beredningen av preciseringen av finansministeriets egna, nya lagstadgade uppgifter som har ett samband med styrningen av välfärdsområdena.  En av de första observationerna är att områdena och ministerierna bör ha en gemensam lägesbild även framöver. Den består av numeriska mätar- och faktauppgifter om det ekonomiska och verksamhetsmässiga läget i området, men den medför också förståelse för och tyst information om läget och stämningen i området, eller till exempel förutsättningarna att genomföra verksamhetsmässiga reformer. 

Vår primära uppgift är att betona ekonomisk hållbarhet och välfärdsområdenas roll i den offentliga ekonomin som helhet. Vi bör vara ärliga och konstatera öppet att utmaningarna med den offentliga ekonomin nödvändigtvis också kommer att påverka välfärdsområdena. 

Balanseringen mellan olika nivåer inom förvaltningen syns också i vår verksamhet. Finansministeriet kan inte agera intressebevakare för välfärdsområdena, eftersom det samtidigt måste ta i beaktande även kommunerna och statliga organisationer.

År 2022 bör blicken riktas mot framtiden, inte bara mot verkställigheten 

År 2022 kommer att vara arbetsfyllt då välfärdsområdena inleder sin verksamhet. 

Utöver en säker övergång bör vi också ha blicken vänd mot tiden efter början av 2023. Vi behöver en riksomfattande och även politisk debatt om vilka nya möjligheter den nya förvaltningen erbjuder oss. Välfärdsområdena och staten bör tillsammans under 2022 bereda förutsättningar för att reformens verksamhetsmässiga och ekonomiska mål kan uppnås i sinom tid.

Världen blir inte färdig under ett år, inte ens två. Välfärdsområdena har varit verksamma enbart drygt ett halvt år, och de får nu i början av året nya beslutsfattare som sköter ett viktigt uppdrag. Det är viktigt att vi identifierar reformens omfattning, olika aktörers kontaktytor och att vi är öppna gentemot nya tankar.

Vi önskar er ett gott nytt år 2022!

Päivi Nerg
understatssekreterare

Jani Pitkäniemi
överdirektör

Ville-Veikko Ahonen
förändringsledare