Aktuellt om organisationssamarbetet – organisationsunderstöd, samarbete och kulturellt välbefinnande
Reformen medför många olika förändringar i organisationssamarbetet, organisationsunderstöden och verksamhetsmodellerna. Vid den regionala beredningen samarbetar välfärdsområdena, kommunerna och organisationerna. Minna Rosendahl, ordförande i delegationen för social- och hälsovårdsorganisationerna i Egentliga Finland och Pilvi Kuitu från Birkaland, som är verksamhetsledare för kulturcentret PiiPoo, berättar om aktuella frågor i beredningen.
Bildtext: Minna Rosendahl (vänster) och Pilvi Kuitu
Organisationssamarbetet i Egentliga Finland
Överföringen av social- och hälsovårdstjänsterna till välfärdsområdena är en utmaning som kräver ett intensivare samarbete mellan organisationerna. Utmaningarna i fråga om uppbyggandet av samarbetet på det breda och mångsidiga organisationsfältet upptäcktes i Egentliga Finland redan under den förra social- och hälsovårdsberedningen. I landskapet fanns ingen instans som kunde förena organisationerna, samla in uppgifter om organisationerna, sätta ord på de gemensamma målen eller fungera som organisationernas företrädare vid samarbetet med det blivande välfärdsområdet.
Social- och hälsovårdsorganisationerna i Egentliga Finland har sedan år 2017 intensifierat sitt samarbete för att förbereda sig på förändringarna. Samarbetet började med en tidsbestämd projektfinansiering, och år 2021 inledde Egentliga Finlands delegation för 113 social- och hälsovårdsorganisationer sin verksamhet. Delegationen representerar hela organisationsfältet inom social- och hälsovård i samarbete med välfärdsområdet, ansvarar för den centraliserade kommunikationen mellan välfärdsområdet och organisationerna och förmedlar experter från olika organisationer till välfärdsområdets beredningsgrupper.
Behovet av ett aktivt beredningssamarbete ökar när vissa av kommunernas organisationsunderstöd överförs till välfärdsområdet
Utöver de representativa organen krävs det också mycket konkret arbete för att förbereda sig på förändringarna. En nämnvärd arbetsmyra i det konkreta arbetet i Egentliga Finland är den projektgrupp för organisationssamarbete som under ledning av arbetsgruppen för främjande av hälsa och välfärd producerar olika handlingar som ska stödja beredningen av välfärdsområdets och kommunernas organisationssamarbete.
Förutom det mångsidiga organisationsfältet präglas Egentliga Finland också av ett brokigt kommunfält (27 kommuner), skärgård och tvåspråkighet. Det betyder att det finns många olika verksamhetssätt, kulturer, strukturer och partnerskap att beakta i organisationssamarbetet och stödet till organisationerna. När man bygger upp gemensamma verksamhetssätt, riktlinjer och avtal förutsätts det växelverkan och ett långsiktigt ömsesidigt övervägande.
Egentliga Finlands välfärdsområde fick i februari en projektchef med uppgift att bereda organisationsunderstöden. Projektchefens första insats var en begäran till kommunen om att få information om organisationsunderstöden. Nu har vi för första gången data om läget i hela landskapet vad gäller organisationsunderstöden. Vad gäller organisationssamarbetet är det viktigaste målet just nu att sörja för organisationsunderstödens kontinuitet år 2023.
Vi behöver ett aktivt samarbete mellan välfärdsområdet, kommunerna och organisationerna. Det finns fortfarande många obesvarade frågor särskilt när det gäller organisationsunderstöden. När behöver organisationerna egentligen ekonomiskt stöd? Vilka verksamheter ska höra till välfärdsområdets understödsansvar, och vilka till kommunerna? Hur ska man skilja på välfärdsområdets olika former av organisationsfinansiering, till exempel om det är fråga om ett understöd eller en köpt tjänst? Kriterierna kan vid första anblicken verka klara, men ju mer man utreder saken, desto mer hittar man tolkbara och gråa områden och till och med motstridiga synpunkter.
Samarbetet med organisationerna handlar inte bara om att ge dem understöd. Organisationerna har en betydande roll som välfärdsområdenas och kommunernas partner. Organisationerna är experter när det gäller målgruppernas vardag, och därför de som bäst kan möjliggöra delaktighet. När vårt samarbete och partnerskap utgår från vardagen, används alla sektorers expertis, kunskap, kompetens, verksamhet och tjänster på bästa möjliga sätt utgående från invånarnas behov.
Kulturellt välbefinnande ett av målen för välfärdsområdena
”Förändring kräver att man gör saker på ett annorlunda sätt”, är kloka ord. Just nu när strukturerna för välfärdsområdena föds har vi en utmärkt möjlighet att göra och se saker på ett annorlunda sätt och att skapa nya former för vårt samarbete. I detta arbete är organisationernas kunnande och goda praxis samt det kulturella välbefinnandet en av grundpelarna för att främja demokrati och befolkningens delaktighet och aktivitet.
Målet för den expertgrupp för kulturellt välbefinnande i Birkaland som arbetar med KULTU-utveckling är att öka konstens och kulturens förutsättningar för och inverkan på livskvaliteten och upplevelsen av välbefinnande och möjligheterna att delta och vara aktiv i samhället på lika villkor. Alla människors rätt till kultur och konst garanteras också genom grundlagen och de mänskliga rättigheterna. Rättigheterna gäller också de befolkningsgrupper som inte på egen hand har möjlighet att ta sig till de platser där kulturtjänsterna finns. De har precis som alla andra rätt till de tjänster som de blivande välfärdsområdena ansvarar för. Ett stort antal internationella och nationella forskningar visar att det lönar sig att utnyttja kultur och konst för att förebygga sjukdomar och andra hälsoproblem och för att vårda och hjälpa människor med olika sjukdomar.
Följande steg ska tas för att garantera att det inom välfärdsområdets tjänster finns tillgång till kulturorganisationers tjänster för främjande av välbefinnande och hälsa:
1. Till välfärdsområdenas primära uppgifter hör att tillsammans med kommunerna och kulturorganisationer garantera att alla befolkningsgruppers kulturella rättigheter tillgodoses i alla livssituationer. För detta behöver välfärdsområdena välfungerande processer och verktyg.
2. Välfärdsområdet ska i sitt beslutsfattande och i sin serviceproduktion se till att det finns tillräcklig kompetens och förståelse för det kulturella välbefinnandets betydelse för arbetet med att öka befolkningens välbefinnande, hälsa och delaktighet.
3. Varje välfärdsområde ska utarbeta en plan för kulturellt välbefinnande som ska styra välfärdsområdets, kommunernas och kulturproducenternas arbete, och i planen även bestämma hur ansvaren för genomförandet ska fördelas, fastställa tydligt hur kontaktytorna ska struktureras för att möjliggöra planenligt samarbete av hög kvalitet samt produktion och tillgång till kulturtjänster som en del av social- och hälsovårdstjänsterna och arbetet för välbefinnande och hälsa. I planen ska man beskriva de gemensamma förfarandena, utse ansvariga och bestämma om resurserna. Resurserna ska beskrivas konkret, dvs. gärna med de budgetposter som möjliggör anskaffningen av tjänsterna.
4. De samarbetsförfaranden och verksamhetsmodeller som redan finns inom social- och hälsovården och som fungerar och ger bra resultat i välfärdsområdets samarbete med kulturaktörer kan bevaras, men de ska vidareutvecklas så att de omfattar hela välfärdsområdet.
Vid samarbetet kan välfärdsområdet förutsätta att kulturorganisationerna ska tillhandahålla mångsidiga och behovsbaserade tjänster av hög kvalitet och att de ska ha specialkunskaper, skapa nätverk och samarbeta med andra organisationer i fråga om resurser och utvecklande. Men det finns fortfarande obesvarade frågor. Ska kulturorganisationerna ingå i välfärdsområdets organisationsstruktur, eller ska det skapas en egen struktur för kontaktytorna till kulturorganisationerna? Hur ska de resurser som ska riktas till arbetet med kulturellt välbefinnande fastställas när det gäller t.ex. resurserna för samordningen, upphandlingen av tjänster och för utvecklingsprojekten? Ska understöden gälla kulturorganisationer? Vilken instans ska ansvara för ledningen och styrningen av det kulturella välbefinnandet?
Välfärdsområdet behöver en stark samordning i fråga om hälsa och välbefinnande för att uppnå målen, och i arbetet behövs också personer som är experter på kulturellt välbefinnande. I Birkaland kallar vi det här arbetet SOTEKU.
Minna Rosendahl
Regiondirektör, Egentliga Finlands och Satakuntas Muistiluotsi, Egentliga Finlands Muistiyhdistys ry
Ordförande, delegationen för 113 social- och hälsovårdsorganisationer i egentliga Finland, projektgruppen under den regionala arbetsgruppen för främjande av hälsa och välfärd
Pilvi Kuitu
Verksamhetsledare, kulturcentret PiiPoo
Samordnare för Birkalands regionala nätverk Taikusydän och medlem i den regionala KULTU-gruppen