Hoppa till innehåll

I social- och hälsovårdsreformen får man inte glömma bort behoven hos befolkningen med flyktingbakgrund

Social- och hälsovårdsministeriet
19.11.2021 13.48
Kuvassa Saija-Liisa Kankaanpää
Saija-Liisa Kankaanpää

Befolkningen med flyktingbakgrund i Finland har många hälsoutmaningar. I krigs- och konfliktområden förblir många problem oidentifierade och oskötta. Förfärliga upplevelser och de senare utmaningarna i Finland, såsom rasism eller oro för familjen i världen, belastar hälsan ytterligare.

Befolkningen med flyktingbakgrund har inte alltid tillräcklig tillgång till de social- och hälsovårdstjänster de behöver. I samband med social- och hälsovårdsreformen har man en fin möjlighet att påverka situationen. När det gäller att främja hälsan hos befolkningen med flyktingbakgrund kommer man långt med tre saker: bestående vårdrelationer, flexibla tjänster och ett gemensamt språk. 

Bestående vårdrelationer skapar förtroende

Bristen på bestående vårdrelationer inom primärvården är ett stort problem. Särskilt i vården av patienter med flyktingbakgrund är bestående vårdrelationer och bekanta yrkesutbildade särskilt viktiga, eftersom många har svårt att lita på hälso- och sjukvårdspersonal på grund av sina tidigare dåliga erfarenheter. 

Till exempel har grovt taget var fjärde av dem som kommit till Finland som flyktingar torterats och myndigheterna eller hälso- och sjukvårdspersonalen har kunnat delta i tortyren. Med hjälp av bestående vårdrelationer kan förtroendet byggas upp mellan en yrkesutbildad person och en patient, och patienten får en upplevelse av att hen blir hörd och att hens hälsofrågor tas på allvar. 

Utan förtroende och gemensam förståelse blir även bra vårdplaner oförverkligade och patienten kan upprepade gånger söka sig till hälso- och sjukvårdstjänster på grund av samma symtom. Läkare Valentina Oroza, som i mer än 20 års tid har behandlat patienter med flyktingbakgrund, bekräftar detta: en bestående vårdrelation är den enda möjligheten att erbjuda god vård för patienter som lider av bristande förtroende. 

Hälsoteamet inom invandrararbetet i Fiskehamnen i Helsingfors har goda erfarenheter av detta arbetssätt, och de anställda önskar ofta att de kan arbeta i bestående vårdrelationer med i synnerhet multisjuka patienter. 

Tjänster enligt patientens behov

Bakgrunden och behoven hos patienter med flyktingbakgrund är olika och det lönar sig inte att erbjuda tjänster enligt endast en modell. För att tjänsterna ska fungera behövs flexibilitet. 

Till exempel bör antalet besök inom primärvården, till exempel hos en sjukskötare som specialiserat sig på mentalvårdsarbete, planeras från fall till fall enligt patientens behov. En långvarig, pålitlig vårdrelation på basnivå kan vara ett billigare och för klienten säkrare alternativ än en remiss till den specialiserade sjukvården. 

Flexibilitet behövs också på många andra ställen inom servicen, till exempel då mottagningstidernas längd avgörs eller vid den individuella planeringen av undersökningsprocesserna. I ett flexibelt servicesystem är det också lätt för yrkesutbildade personer att konsultera experter inom olika branscher och arbetet kan utföras i större nätverk. 

När tjänsterna är flexibla kan man i bästa fall sköta många saker bättre: patienterna möts på ett övergripande och multiprofessionellt sätt och man kan undvika att patienterna skickas från en lucka till en annan. På lång sikt minskar detta också hälso- och sjukvårdskostnaderna. 

I kommunikationen ska man ha ett gemensamt språk eller tolkningshjälp

Tjänsterna går till spillo om patienten inte förstår vårdpersonalens tal eller inte kan följa vårdanvisningarna eller lämna en begäran om uppringning till välfärdscentrets telefonsvarare. Man kan inte heller bygga upp förtroendet med en anställd utan ett gemensamt språk.

Praxis i anslutning till tolkförmedlat arbete eller klarspråk ska ses som en del av servicestrukturen. Personalen bör utbildas i tolkförmedlat arbete och man bör också säkerställa att man får använda mer tid för tolkförmedlade möten. Tolkning ska alltid ordnas när patienten och den yrkesutbildade personen inte har ett gemensamt språk, oberoende av tjänstens eller mottagningens karaktär. 

Om likvärdiga social- och hälsovårdstjänster och kommunikation av hälsorelaterad information på ett förståeligt sätt föreskrivs i lag. Inom social- och hälsovårdsbranschen innebär faktisk jämlikhet att alla får tillräckliga och så bra social- och hälsovårdstjänster som möjligt med tanke på sina behov. 

En och samma modell ska alltså inte erbjudas alla, utan tjänsterna ska skräddarsys så att de passar olika befolkningsgrupper. Detta kommer i slutändan att tjäna oss alla och hela samhället. När alla patienter får de tjänster de behöver vid rätt tidpunkt sparar samhället pengar och det mänskliga lidandet minskar. 

Saija-Liisa Kankaanpää
specialplanerare, psykolog, PsD 
THL

Läs mer
www.thl.fi/palomaosaamiskeskus (på finska)