Svårast att lösa utsatta personers problem?

I den nya Socialbarometern 2021 observerades en betydande obalans i och med att man lyckades sämst med att svara på servicebehovet hos de klientgrupper som har det svårast ställt i pandemisituationen.
Socialarbetarna var mest oroade över problem som gäller klienternas psykiska hälsa, ekonomi och skulder, kontroll över livet och missbruk av alkohol och droger. Dessutom hade oron för klienternas psykiska problem nästan fördubblats jämfört med våren 2020 (25 % 48 %).
Har det sociala arbetet misslyckats?
Inom det sociala arbetet kunde man bäst svara på konkreta problem, såsom behovet av mathjälp och risken för att förlora sin bostad. Även ordnandet av förmåner och stöd för dem som behöver dem fungerade mycket bra. Sämst var man på att svara på servicebehovet hos personer som lider av psykiska problem och brister i funktionsförmågan.
Arbetet fokuserade mer på uppgifter av teknisk natur och uppgifter som kunde lösas med utkomststöd, även om det fanns information om att situationen för de klientgrupper som behöver mest stöd försämrats. Tjänsterna blev flexiblare, men det förbättrade endast möjligheterna att uträtta ärenden för de klientgrupper som kunde utnyttja distanstjänster och digitala tjänster.
Socialarbetarna vill dock utföra ett intensifierat och långvarigt klientarbete i stället för att med hjälp av ”snabblösningar” eller enbart förmåner ta itu med akuta problem. Det delaktiggörande och livssituationsorienterade arbetet har utvecklats under de senaste åren, men det har ännu inte hittat sin plats. I pandemisituationen kunde man dock inte i tillräcklig utsträckning utföra arbetet enligt kärnkompetensen inom det sociala arbetet, vilket kunde synas i form av en försämrad situation för personer som lider av psykiska problem och bristande funktionsförmåga.
Mer omfattande problem i anslutning till serviceintegrationen
Det var inte nödvändigtvis enbart det sociala arbetet som misslyckades med att svara på servicebehoven. Coronapandemin var en akut kris som särskilt tydligt lyfte fram sårbarheterna i servicesystemet, vilket syns i socialarbetarnas svar.
Det är ofta svårt att få sektorsövergripande integrerade tjänster att överensstämma med klienternas förändrade livssituationer och servicebehov. Det var svårt att få mentalvårds- och missbrukartjänster och de icke-brådskande hälso- och sjukvårdstjänsterna begränsades. Oklarheterna i klienthandledningen i kombination med svårigheten att nå klienterna ökade svårighetskoefficienten ytterligare. Även om det sociala arbetet hade kunnat fungera bättre, räckte det inte ensamt till.
Obalansen mellan klienternas behov och förmånerna och tjänsterna är inget nytt fenomen. Den har bara blivit synligare än tidigare på grund av coronapandemin. Att svara på serviceskulden, det vill säga att rikta flexibiliteten i förmånerna och tjänsterna till rätt klientgrupper, utgör grunden för social- och hälsovårdstjänsterna också i framtiden.
I utvecklingsprogrammet för socialvården pilottestas nya lösningar som svarar på klienternas behov
För att kunna stödja klienterna utgående från deras livssituation krävs ofta att man lösgör sig från fasta strukturer och konventionella arbetssätt. I utvecklingsprogrammet för socialvården utvecklas för närvarande lösningar som grundar sig på klientuppgifter, tjänsternas effektivitet och metodik.
I pilotförsöken kring metoder för inkluderande socialt arbete tas metoder och verksamhetsmodeller för inkluderande socialt arbete i bruk, till exempel ekonomiskt socialt arbete, boendesocialt arbete, uppsökande socialarbete, grupparbetsformer och tjänster med låg tröskel. Metoder som används målinriktat ökar arbetets genomslagskraft och klienternas delaktighet samt förtydligar det sociala arbetets roll i konceptet social- och hälsocentral.
I pilotförsöken med klientplaner för personer i arbetsför ålder fäster man uppmärksamhet vid att arbeta enligt klienternas behov: ärenden registreras systematiskt i klientdatasystemet och man strävar efter att göra informationen tillgänglig för alla parter. Man antar att om information samlas enligt klientens behov, effektiviseras också det sektorsövergripande arbetet för att förbättra situationen.
Den tredje temahelheten omfattar definitionen och kartläggningen av det strukturella sociala arbetet utifrån rådande verksamhetsmodeller och nuläget vad gäller kunskapsledning.
Pilotprojekten inom utvecklingsprogrammet för socialvården fortsätter till våren 2022, och därefter fokuserar arbetet på regionala workshoppar för referensutveckling. Teman för projekten är klient- och servicehandledning, förtydligande av rollen för den egna kontaktpersonen inom socialvården samt identifiering av servicebehov hos personer som behöver särskilt stöd. När det gäller det strukturella sociala arbetet bearbetar projektområdena under workshopparna modeller som stöd för genomförandet av arbetet.
Pekka Karjalainen
specialsakkunnig,
Social trygghet och service, THL
Minna Kivipelto
forskningschef,
Social trygghet och service, THL
Läs mer:
Eronen, Anne & Hiilamo, Heikki & Ilmarinen, Katja & Jokela, Merita & Karjalainen, Pekka & Karvonen, Sakari & Kivipelto, Minna & Knop, Jade & Londén, Pia (2021) Sosiaalibarometri 2021. Koronakriisi ja palvelujärjestelmän joustavuus (Socialbarometern 2021. Coronakrisen och servicesystemets flexibilitet, på finska). SOSTE Finlands social och hälsa rf.
Sosiaalihuollon kehittämisohjelma (Utvecklingsprogrammet för socialvården, på finska)