Ändringar i kommunernas statsandelssystem

I de ändringar som föreslås i statsandelssystemet är utgångspunkten såväl principerna för ett bra finansieringssystem som att jämka de stora ekonomiska konsekvenser som social- och hälsovårdsreformen medför. De grundläggande kriterierna i systemet reagerar också i fortsättningen på förändringar i kommunens behov och förhållanden.

Avsikten är också att bevara grundlogiken i utjämningen av statsandelarna på basis av skatteinkomsterna, även om utjämningsgränsen sjunker och det procentuella utjämningstillägget och utjämningsavdraget ändras. Dessutom inkluderas fastighetsskatten med en andel på 50 procent i de skatteinkomster som beaktas vid utjämningen.

I fråga om kraftverk beaktas vid utjämningen endast kärnkraftverk och vid beräkningen av utjämningen används som skatteprocentsats den allmänna (genomsnittliga) procentsatsen för fastighetsskatten. Utjämningstillägget stiger till 90 procent, vilket gagnar de kommuner som lider av att utjämningsgränsen sänks. Det föreslås att utjämningsavdraget ska vara en fastprocentsats om 10 procent, vilket i sin tur gagnar de kommuner från vilka det proportionellt sett överförs mest skatteinkomster till vårdlandskapen. Utjämningsgränsen är fortfarande 100 procent av landets genomsnittliga kalkylerade skatteinkomst.

När social- och hälsovårdsuppgifterna överförs från kommunerna till landskapen bestäms största delen av de medel som delas ut via statsandelssystemet för basservice enligt åldersklasserna under 16 år. Eftersom kommunerna efter ändringen fortfarande har en viktig roll också i främjandet av välfärd och hälsa samt i förebyggandet av social- och hälsovårdsutgifter, föreslås i statsandelssystemet som ett nytt kriterium en tilläggsdel för främjande av välfärd och hälsa. Utöver detta ändras beräkningssättet för vissa av de nuvarande kriterierna i någon mån, och vissa tidigare utjämningsarrangemang förenhetligas eller slopas.

Dessutom föreslås i statsandelssystemet en tills vidare permanent begränsning av den förändring som överföringen av social- och hälsovårdskostnader och social- och hälsovårdsinkomster medför. I begränsningen beaktas inte de egentliga nya kriterierna i statsandelssystemet, utan endast de ekonomiska förändringar som följer av överföringen av specifikt social- och hälsovårdsuppgifter. Med andra ord fastställs begränsningen vid ”tvärsnittstidpunkten” när reformen träder i kraft. Begränsningens storlek är symmetriskt 60 procent, vilket innebär att kommunen ansvarar för 40 procent av både den positiva och den negativa förändringen.