Bestämmande av finansieringsnivån och årlig justering

Finansieringen av välfärdsområdena grundar sig till stor del på statlig finansiering och delvis på kund- och användaravgifter. Välfärdsområdena har inte någon beskattningsrätt i det första skedet. Regeringen förbinder sig att slutföra lagstiftningen om beskattning och finansiering under regeringsperioden så den eventuellt träder i kraft senast 2026.

Den statliga finansieringen av välfärdsområdena är kalkylmässig och den har allmän täckning. Finansieringen med allmän täckning består av finansieringsmodeller för social- och hälsovården och räddningsväsendet. På riksnivå utgörs grunden för finansieringen av de kostnader för uppgifter inom social- och hälsovården och räddningsväsendet som överförs från kommunerna.  

I finansieringsmodellen för välfärdsområdena höjs finansieringsbasen för social- och hälsovårdens del årligen genom en uppskattad ökning av servicebehovet och kostnadsnivån. För räddningsväsendets del höjs finansieringsbasen enligt ökningen av kostnadsnivån. I kostnadsnivån beaktas dessutom eventuella uppgiftsändringar som gäller välfärdsområdena. Dessutom justeras den kalkylerade finansiering som beviljats välfärdsområdet årligen i efterhand så att den motsvarar de faktiska kostnaderna på riksnivå.

Ökningen av servicebehovet och prisutvecklingen beaktas i finansieringen

Den årliga ökningen av servicebehovet i fråga om social- och hälsovårdsuppgifter beaktas i enlighet med tillväxtprognosen för den modell för analys av sociala utgifter (den s.k. sociala modellen) som Institutet för hälsa och välfärd utvecklat och upprätthåller.  

Den uppskattade ökningen av servicebehovet beaktas fullt ut i finansieringsnivån för år 2023 då reformen träder i kraft och det därpå följande året 2024. Därefter beaktas ökningen av servicebehovet till 80 procent. Detta sporrar välfärdsområdena till effektivitet vid ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna. För de kostnader som reformen föranleder under övergångsperioden ökas den uppskattning av servicebehovet som gjorts med hjälp av prognosmodellen för social- och hälsovårdens sociala utgifter med 0,2 procentenheter åren 2023–2029.

Analysmodellen för socialutgifter uppdateras med jämna mellanrum, varvid dess prognos över utvecklingen av social- och hälsovårdsutgifterna så noggrant som möjligt beskriver förändringen i befolkningens åldersstruktur och i de lagstadgade uppgifternas andel av kostnaderna för social- och hälsovården.

Prisutvecklingen för social- och hälsovårdens och räddningsväsendets uppgifter justeras enligt kostnadsindexet för välfärdsområdena. I välfärdsområdesindexet är lönenivåindexets viktning 60 procent, konsumentprisindexets viktning 30 procent och förändringen i viktningen för välfärdsområdesarbetsgivarnas socialskyddsavgift 10 procent.

Utöver en förhandsgranskning av den årliga finansieringsbasen för välfärdsområdena justeras finansieringsnivån på riksnivå i efterhand.  På så sätt ser man till att de kalkylerade kostnaderna inte skiljer sig från de faktiska kostnaderna. 

Möjligt med tilläggsfinansiering för att trygga servicen

Välfärdsområdet har rätt att få tilläggsfinansiering för att trygga social- och hälsovårdstjänsterna och räddningsväsendets tjänster, om nivån på den beviljade finansieringen annars skulle äventyra tillgången till tillräckliga tjänster som hör till välfärdsområdets organiseringsansvar. 

Ett beslut om tilläggsfinansiering kan förenas med villkor som gäller tjänsternas verkningsfullhet, kvalitet, mängd eller effektivitet när det gäller ordnandet. Tilläggsfinansieringen höjer inte finansieringen för det följande året för det välfärdsområde som fått den. Tilläggsfinansieringen påverkar inte heller direkt nivån på finansieringen på riksnivå under det följande året, men den höjer för sin del välfärdsregionernas faktiska kostnader som ska beaktas vid justeringen av kostnaderna i efterhand.

Tilläggsfinansiering kan beviljas på ansökan av välfärdsområdet eller på initiativ av finansministeriet, social- och hälsovårdsministeriet eller inrikesministeriet. Återkommande tilläggsfinansiering (två gånger under tre på varandra följande räkenskapsperioder) kan leda till ett utvärderingsförfarande för välfärdsområdet.