Konsekvenserna för kommunernas egendom

Välfärdsområdet ska ha den egendom som hänför sig till dess uppgifter i sin besittning, för att det ska vara möjligt att ordna tjänster när uppgifterna överförs från kommunerna till välfärdsområdet. 

Egendom, ansvar och skyldigheter av samkommun för sjukvårdsdistrikt och specialomsorgsdistrikt

Samkommuner för sjukvårdsdistrikt och specialomsorgsdistrikt överförs till välfärdsområdena med stöd av lag, det vill säga deras egendom, ansvar och skyldigheter överförs som allmän succession till välfärdsområdena. Detta gäller också de samkommuner för ett sjukvårdsdistrikt som utöver uppgifterna inom den specialiserade sjukvården sköter primärvårdsuppgifter inom området. HUS-sjukvårdsdistrikts egendom överförs till HUS-sammanslutningen.

Välfärdsområdet och samkommunens medlemskommuner kan avtala skilt om överföring av sådan jordegendom som inte har direkt koppling till byggnader som används för verksamhet som omfattas av organiseringsansvaret som överförs.

Lokaler och lös egendom som ägs av kommunen samt semesterlöneskuld för den personal som överförs 

De kommunägda lokaler som används inom kommunal primärvård, specialiserad sjukvård, socialväsendet och räddningsväsendet övergår med stöd av hyresavtal i välfärdsområdets besittning. Hyresavtalet för övergångsperioden gäller i minst tre år, och välfärdsområdet har rätt att förlänga avtalets giltighet med ett år.  Hyran ska täcka skäliga kapital- och underhållskostnader, och närmare bestämmelser om detta ska utfärdas genom statsrådets förordning. Kommunen och välfärdsområdet kan avtala om hyra eller hyresperiod på något annat sätt, men hyran för övergångsperioden ska överensstämma med vad som föreskrivs i förordningen.

Lösöre som ägs av kommunen och som ingår i social- och hälsovårdens och räddningsväsendets verksamhet, dvs. maskiner, möbler, utrustning, material och immateriella rättigheter och andra tillstånd överförs till välfärdsområdet. Till det lösöre som överförs hör inte kommunens aktieinnehav, med undantag för aktier i vissa aktiebolag som producerar social- och hälsovårdstjänster. Kommunen och välfärdsområdet kan, med undantag av överföringen av ovan nämnda aktier, komma överens om något annat i fråga om överföringen av lös egendom.

Till välfärdsområdena överförs också den semesterlöneskuld som hänför sig till personalen som överförs.

Avtal om ordnande av social- och hälsovården samt räddningsväsendet överförs till välfärdsområdet om inte kommunen och välfärdsområdet kommer överens om något annat. 

Om avtalet gäller kommunens kvarvarande uppgifter, och det inte kan överföras eller delas, ska kommunen lägga fram en framställning om hur ansvaren i anslutning till  avtalet fördelas mellan kommunen och välfärdsområdet under avtalets giltighetstid.

På frivilliga samkommuner för social- och hälsovården och samkommuner som sköter räddningsväsendets uppgifter tillämpas samma principer som på kommuner.

Helsingfors stads ställning

Helsingfors stads tillgångar, ansvar och skyldigheter i anslutning till ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet överförs inte, utan de förblir i Helsingfors stads ägo till följd av särlösningen gällande stadens ställning.

Kostnader för överföring av egendom 

Ingen ersättning eller kompensation betalas till kommuner eller samkommuner för de egendomsöverföringar som följer av reformen. Bortfallet av samkommunsandelar och lösöre i kommunens balansräkning täcks i bokföringen genom en sänkning av kommunens grundkapital på ett sådant sätt att det inte inverkar på kommunernas resultat. På motsvarande sätt behandlas också den överförade semesterlöneskuld som rättelse av grundkapitalet.

Kommunen har ändå rätt till ersättning för direkta kostnader för sådana egendomsarrangemang som kommunen inte genom sina egna åtgärder har kunnat påverka uppkomsten av. Sådana arrangemang kan uppstå till exempel i fråga om de lokaler och utrymmen i kommunens ägo som inte behövs efter övergångsperioden.  

Ersättning beviljas på ansökan och endast när kommunens ekonomiska självstyrelse äventyras till följd av egendomsarrangemang. Läget bedöms i princip i enlighet med den ersättningsgräns som bestäms utifrån det kalkylmässiga behovet att höja kommunalskattesatsen. Om kommunens möjligheter att bestämma över den egna ekonomin äventyras på ett uppenbart sätt har kommunen rätt att söka ersättning för direkta kostnader som har ett samband med egendomsarrangemangen, även om ersättningsgränsen inte överskrids.