Frågor och svar

Här har vi samlat svar på vanliga frågor.

Frågor och svar om social- och hälsovårdsreformen

Syftet med social- och hälsovårdsreformen är att trygga likvärdiga och högklassiga social- och hälsotjänster för alla finländare, förbättra tillgången till tjänster och tjänsternas tillgänglighet, minska skillnaderna i välfärd och hälsa, trygga tillgången på yrkeskunnig arbetskraft till social- och hälsotjänster, svara på de utmaningar som befolkningens åldrande och den sjunkande nativiteten medför samt stävja kostnadsökningen.


Lagförslagen i anslutning till social- och hälsovårdsreformen omfattar ordnandet av social- och hälsovården, finansieringen och förslagen till ändring av beskattningen samt kommunernas statsandelssystem. Dessutom bereds lagförslag om landskapens förvaltning och ekonomi, landskapsindelningen, landskapsvalen, överföringen av egendom och personal samt andra bestämmelser som hänför sig till ikraftträdandet av reformen.


Frågor och svar om programmet Framtidens social- och hälsocentral

I regeringen Marins reform av social- och hälsovården ska basservicen stärkas och mer vikt föras över på förebyggande arbete. Målet är att säkerställa att tjänsterna svarar mot människornas behov och att problem kan åtgärdas i tid.

Basservicen utvecklas genom programmet Framtidens social- och hälsocentral. Syftet med programmet är att i Finland bygga upp heltäckande social- och hälsocentraler, så att människorna inte behöver kontakta mer än ett ställe för att få den hjälp de behöver.

Programmet har fem huvudmål:

  1. Tillgång – tillgången till tjänster på lika grunder och i rätt tid förbättras
  2. Förebyggande – tyngdpunkten förskjuts från tunga tjänster till förutseende och förebyggande arbete
  3. Kvalitet – tjänsternas kvalitet och effekt utvecklas
  4. Samordning – samordningen av social- och hälsovårdstjänsterna och kontaktytorna till andra tjänster säkerställs
  5. Kostnader – kostnadsökningen stävjas när de andra målen uppfylls.

Genom att stärka basservicen kan man åtgärda eventuella problem innan de blir större.

För närvarande är tjänsterna är inte alltid samordnade, vilket gör att klientens situation och servicebehov inte ses som en helhet.

Kostnaderna för tidigt stöd och förebyggande socialtjänster utgör en bråkdel av utgifterna för korrigerande tjänster.

I nuläget blir en del människor tvungna att köa till icke-brådskande vård i flera veckor. Kostnaderna för den specialiserade sjukvården ökar, när det inte finns möjlighet att åtgärda problemen i tid.

Människorna är i en ojämlik ställning när det gäller tillgången till social- och hälsotjänster på olika håll i landet.


I programmet Framtidens social- och hälsocentral utvecklas social- och hälsovårdstjänsterna på basnivå. Det viktigaste målet med programmet är att samordna tjänsterna så att de motsvarar människornas behov.

Syftet med programmet är att i Finland bygga upp social- och hälsocentraler med ett så brett serviceutbud att människorna på ett och samma ställe kan få all den hjälp de behöver. Socialvårdstjänsterna integreras starkare i framtidens social- och hälsocentral. Fokus läggs på basservice och förebyggande verksamhet, så att behovet av specialiserad sjukvård och krävande specialtjänster minskar. Människorna får stöd av experter inom olika branscher.

Tillgången till tjänster förbättras när vårdgarantin för icke-brådskande vård stramas åt, samarbetet mellan yrkesgrupperna inom social- och hälsovården förbättras, verksamhetssätten reformeras och mottagningen är öppen också på kvällar och veckoslut.

Vid social- och hälsocentralen utvecklas och införs nya digitala metoder som förbättrar tillgången på och tillgängligheten till hjälp. 


I praktiken genomförs programmet Framtidens social- och hälsocentral genom regionala utvecklingsprojekt på olika håll i Finland.

Institutet för hälsa och välfärd stöder och samordnar genomförandet av de regionala projekten.

Social- och hälsovårdsministeriet finansierar och fastställer riktlinjerna för programarbetet.

Genomförandet av programmet stöds också genom nationellt utvecklingsarbete, som lagstiftningsreformer och annat stöd.


Social- och hälsovårdsreformen är en reform av social- och hälsovårdens tjänster och dess strukturer.

I programmet Framtidens social- och hälsocentral utvecklas tjänsterna så att de kan tas i bruk i den nya social- och hälsovårdsstrukturen enligt statsminister Marins regeringsprogram.


Frågor och svar om statsunderstöd

Statsunderstöd kan sökas av kommuner och samkommuner. Programmet Framtidens social- och hälsocentral är ett led i reformen av social- och hälsovården, och därför söks och fördelas statsunderstödet landskapsvis. Kommunerna i varje region ansöker om finansiering tillsammans. Den första utlysningen av statsunderstöd inleds den 20 januari 2020. 

För projekt som genomförs inom programmet Framtidens social- och hälsocentral är den totala finansieringen ca 70 miljoner euro 2020.

Dessutom beviljas sammanlagt 120 miljoner euro i finansiering för projekt som stöder beredningen av strukturreformen av social- och hälsovården.

Ansökningstiden för de första statsunderstöden är 20.1.–31.3.2020. Närmare bestämmelser om fördelningen av statsunderstödet utfärdas genom förordning av statsrådet.


Statsunderstödet för programmet Framtidens social- och hälsocentral kan användas till regionala projekthelheter där man utvecklar verksamheten inom primärvården och socialvården.

De projekt som understöds ska öka möjligheterna att utveckla och effektivisera tjänsterna, sprida god praxis och förnya verksamhetssätten.

Statsunderstöd får inte användas för ett projekt där åtgärderna uteslutande består i att ordna statsandelsuppgifter som anges separat i lagstiftningen och där åtgärderna inte har någon koppling till projektets försöks- och utvecklingsarbete eller införandet av nya verksamhetsmodeller.

Finansieringen för strukturreformen är avsedd för frivilligt regionalt samarbete och gemensam beredning. Statsunderstöd beviljas i synnerhet för utveckling och förenhetligande av uppgiften att ordna social- och hälsovårdstjänster. Med understöden kan man fortsätta att utveckla de regionala lösningar som inleddes under Sipiläs regering.


Skärpningen av vårdgarantin innebär att kommunerna och samkommunerna måste vidta utvecklingsåtgärder som förbättrar vårdtillgängligheten och införa nya verksamhetsmodeller. I vissa kommuner kan det också behövas projektifierade åtgärder för att lösa upp köerna.

När åtgärder för att lösa upp köer kopplas till utvecklings- och försöksåtgärder eller införandet av nya verksamhetsmodeller, kan dessa åtgärder finansieras med statsunderstöd.

Statsunderstöd får inte användas för att anställa läkare permanent.


När åtgärder för att lösa upp köer kopplas till utvecklings- och försöksåtgärder eller införandet av nya verksamhetsmodeller, kan dessa åtgärder finansieras med statsunderstöd. Försöks- och utvecklingsåtgärder som förbättrar tillgången till icke-brådskande vård kan vara bland annat att 

  • kombinera olika yrkesgruppers kompetens och arbetsinsats inom social- och hälsovården på ett nytt sätt och att utveckla arbetsfördelningen mellan yrkesgrupperna
  • förbättra tillgången till handledning och rådgivning inom socialvården och till klientorienterad servicehandledning i samband med hälsovårdstjänster
  • ta fram verksamhetsmodeller för ökade möjligheter till specialistkonsultationer på basnivån
  • inrikta allmänläkarnas arbetsinsats på uppgifter som uttryckligen kräver medicinskt kunnande
  • stärka egenvården
  • utveckla e-tjänsterna
  • ändra det sätt på vilket yrkesutbildad personal och multiprofessionella team planerar arbetet och arbetssätten
  • minska efterfrågan till exempel genom att införa och utnyttja vårdplaner för långtidssjuka samt individuella vård- och kontrollintervaller
  • skapa nya reservplaner för frånvaro och efterfrågetoppar
  • utveckla verksamhetsmodeller för fri tillgång till vård (med andra ord bokning av vård utan bedömning av vårdbehovet), till exempel försök med ett tidsbokningssystem som är öppet för alla användare.