Frågor och svar om välfärdsområdenas finansiering i början
Välfärdsområdenas finansiering kommer år 2023 på riksnivå att basera sig på de nettokostnader från 2022 som överförs från kommunerna och som justeras med den uppskattade ökningen av servicebehovet och indexhöjningen. Uppgiftsförändringarna beaktas också i finansieringen. Den uppskattade ökningen av servicebehovet höjs 2023–2029 med 0,2 procentenheter. Från och med 2025 beaktas 80 procent av den uppskattade ökningen av servicebehovet.
Finansieringen justeras i enlighet med lagen om välfärdsområdenas finansiering (617/2021), och det förs inga separata förhandlingar om finansieringen mellan staten och välfärdsområdena.
Den kalkylerade finansieringen per välfärdsområde baserar sig på en behovsbaserad finansieringsmodell som baserar sig på Institutet för hälsa och välfärds undersökning. Övergången från 2022 års sammanlagda nettokostnader för kommunerna inom välfärdsområdet till den kalkylerade finansieringsmodellen lättas av en stegvis övergångsutjämning från och med 2023.
År 2023 beaktas vid finansieringen av ett välfärdsområde som överföringsutjämning skillnaden mellan områdets kalkylerade finansiering på 2022 års nivå och de kostnader som överförs i sin helhet. De kostnader som överförs beaktas här som kommunvist medeltal för 2021–2022, höjt till 2022 års nivå.
Alla områden får mer finansiering 2023 jämfört med de kostnader som överförs 2022, i genomsnitt cirka 233 euro per invånare.
Välfärdsområdenas finansiering baserar sig år 2023 på riksnivå på de nettokostnader som överförs från kommunerna och som grundar sig på budgetarna för 2022. Finansieringen per välfärdsområde grundar sig förutom på budgetuppgifterna för 2022 även på bokslutsuppgifterna för 2021. Uppgifterna om de faktiska kostnader som överförts preciseras när kommunernas bokslutsuppgifter för 2022 blir klara.
Av denna orsak justeras finansieringen i efterskott med ett separat tillägg eller avdrag av engångsnatur som fastställs områdesvis, om den finansiering som beviljats området 2023 har avvikit från den finansiering som justerats på basis av 2022 års bokslutsuppgifter för kommunerna inom välfärdsområdet. En preliminär uppskattning av engångsersättningen fås våren 2023.
Det slutliga beloppet av den engångsmässiga korrigeringsposten bestäms först hösten 2023, när också de senaste bokslutsuppgifterna finns tillgängliga och eventuella behov av tilläggsfinansiering för år 2023 är kända. Om ett välfärdsområde redan fått tilläggsfinansiering under 2023 dras den av från engångsersättningen. De slutliga kostnader som överförts till välfärdsområdena beaktas också permanent i den kalkylerade finansieringen på riksnivå från och med 2024.
Välfärdsområdenas finansiering på riksnivå baserar sig år 2024 på den kalkylerade finansieringen år 2023, där man på basis av kommunernas bokslutsuppgifter för 2022 beaktat de slutliga kostnader som överförts från kommunerna till välfärdsområdena. Beloppet höjs med en lagstadgad uppskattning av servicebehovet och med välfärdsområdesindexet. Uppgiftsförändringar beaktas också i finansieringen.
Den områdesspecifika finansieringen beror på behovsfaktorer och bestämningsfaktorer som justeras med de nyaste tillgängliga uppgifterna sommaren 2023. Till den kalkylerade finansieringen av varje område fogas en områdesspecifik övergångsutjämning som uppdaterats utifrån bokslutsuppgifterna för 2022.
Övergångsutjämningen bestäms på basis av 2022 års nivå. Den minskar stegvis och blir permanent från och med 2029 och framåt.
Utöver den kalkylerade finansieringen och övergångsutjämningen får välfärdsområdena vid ingången av 2024 en korrigeringspost av engångsnatur för finansieringen för 2023.
Välfärdsområdenas finansiering justeras alltid i efterhand på riksnivå så att den motsvarar de faktiska kostnaderna.
Välfärdsområdenas faktiska kostnader för 2023 blir klara i samband med välfärdsområdenas bokslutsrapportering sommaren 2024. Finansieringen för 2023 jämförs med de faktiska kostnaderna och den indexhöjda skillnaden korrigeras i efterhand i finansieringen för 2025. Skillnaden justeras genom en priskorrigering som baserar sig på välfärdsområdets index, till exempel i detta fall höjs den till prisnivån 2025.
De kostnader som beaktas vid beräkningen har definierats på ett uttömmande sätt i finansieringslagen.
Välfärdsområdenas kalkylerade finansiering grundar sig bland annat på behovsfaktorer inom social- och hälsovården och andra bestämningsfaktorer som i sin tur bestämmer grundpriserna per enhet. Befolkningsmängden i välfärdsområdena uppdateras årligen i kalkylerna utifrån de uppgifter som fås ur Statistikcentralens statistik över befolkningsstrukturen vid utgången av året före det år som föregått finansåret.
Välfärdsområdets ekonomiplan ska upprättas så att den är i balans eller uppvisar ett överskott senast vid utgången av det andra året efter budgetåret. I praktiken kan ett enskilt år i ekonomiplanen uppvisa underskott, bara det under de övriga åren av treårsperioden uppkommer åtminstone ett motsvarande överskott. Effekterna av åtgärderna för att balansera ekonomin realiseras vanligen på längre sikt, varför välfärdsområdet bör sträva efter att undvika stora underskott under enskilda år.
Om välfärdsområdets bokslut uppvisar underskott ska det täckas senast inom två år från ingången av året efter det då bokslutet fastställdes, med andra ord inom tre år räknat från bokslutstidpunkten.
Om välfärdsområdet får ytterligare underskott, kan det nya underskottet inte täckas självständigt. Det ökande underskottet ska täckas inom samma tid som det ursprungliga underskottet. Om ett välfärdsområde till exempel drabbas av ett underskott för första gången år 2023, ska detta underskott täckas före utgången av 2026. Om det uppstår ytterligare underskott år 2024, ska detta underskott också täckas före utgången av 2026.
Om underskottet inte täckts inom den tid som anges i lagen kan området bli föremål för ett utvärderingsförfarande.
Välfärdsområdena har möjlighet att trygga sin likviditet genom att uppta kortfristiga lån t.ex. hos kreditinstitut. Ett kortfristigt lån i välfärdsområdets balansräkning påverkar dock välfärdsområdets fullmakt att uppta lån.
Välfärdsområdena har möjlighet och rätt att få tilläggsfinansiering av staten, om medlen inom ett enskilt område inte räcker till för att producera tjänsterna på ett sätt som tryggar invånarnas lagstadgade grundläggande fri- och rättigheter. Beslut om tilläggsfinansiering kan förenas med villkor som gäller tjänsternas verkningsfullhet, kvalitet eller mängd eller ordnandet av tjänsterna på effektivt sätt. Tilläggsfinansiering kan sökas när som helst under varje innevarande år.
För beredningen av beslutet tillsätts en beredningsgrupp till vilken finansministeriet, social- och hälsovårdsministeriet och inrikesministeriet samt det berörda välfärdsområdet utser sina företrädare. Beredningsgruppen har till uppgift att bedöma förutsättningarna för tilläggsfinansiering, beloppet av den tilläggsfinansiering som behövs samt de villkor som välfärdsområdet ska uppfylla. Bedömningen ska bygga på en övergripande bedömning som gjorts utifrån uppgifterna om välfärdsområdets ekonomi och verksamhet.
Frågor och svar om fullmakten att uppta lån
Statsrådet beslutar årligen på basis av välfärdsområdets förmåga att sköta lån om följande års fullmakt att uppta lån, dvs. fullmakt att lyfta långfristiga lån för att finansiera investeringar. Beräkningen baserar sig på årsbidraget i välfärdsområdets budget och på det befintliga lånebeståndet. Det maximala lånebeloppet för välfärdsområdets lån beräknas genom att multiplicera årsbidraget i budgeten med tio. Fullmakten att uppta lån beräknas genom att dra av det beräknade lånebeloppet vid ingången av året från det maximala lånebeloppet.
Beloppet av fullmakten att uppta lån påverkas således både av förhållandet mellan välfärdsområdets intäkter och kostnader och av lånebeloppet. I lånebeloppet beaktas lånebeloppet enligt det föregående bokslutet samt de uttag av och amorteringar på lån som anges i budgeten.
Eftersom det finns stora skillnader i de tidigare uttagna lån som överförs till välfärdsområdena, varierar också regionernas fullmakter att uppta lån.
Genomförandet av en investering kan infalla under flera olika år. Fullmakten att uppta lån för ett år ska dock räcka till för att täcka hela beloppet av den investering som inleds under året, och på motsvarande sätt är det möjligt att ta ut lån som ingår i fullmakten för att finansiera en sådan investering under flera år.
Avsikten är att förhindra en situation där det inte är möjligt att ta ut ett nytt lån medan det samtidigt inte går att avbryta genomförandet av en investering.
Statsrådet kan besluta om ändring av fullmakten att uppta lån, om investeringen är nödvändig för kontinuiteten i produktionen av välfärdsområdets tjänster eller för att trygga de lagstadgade tjänsterna, och om investeringen inte kan finansieras på något annat sätt. Beredningen av en ändring av fullmakten att uppta lån inleds vanligen på välfärdsområdets initiativ.
För beredningen av beslut om ändring av fullmakt att uppta lån tillsätts en beredningsgrupp med företrädare för välfärdsområdet och de ministerier som styr välfärdsområdena. Beredningsgruppen ska bedöma förutsättningarna att ändra fullmakten att uppta lån och beloppet av den behövliga fullmakten att uppta lån samt de villkor som ska gälla för välfärdsområdet. Villkoren kan till exempel gälla investeringarnas innehåll eller säkerställandet av välfärdsområdets förmåga att sköta lån.
Välfärdsområdet får ett underskott på grund av att intäkterna inte räcker till för att täcka utgifterna. Fullmakten att uppta lån beräknas inte på basis av underskottet i budgeten utan årsbidraget. Om välfärdsområdets budget uppvisar ett underskott, är dess årsbidrag också sannolikt svagt och det maximala lånebeloppet därmed litet. Det befintliga lånebeståndet inverkar dock på hur fullmakten att uppta lån utformas. Om årsbidraget är så svagt att det är negativt, kan välfärdsområdet inte ha någon kalkylmässig fullmakt att uppta lån. Också i detta fall kan välfärdsområdet dock ansöka om ändring av fullmakten att uppta lån.
Beslut om fullmakter att uppta lån fattas årligen. När förhållandet mellan välfärdsområdets intäkter och kostnader förbättras, ökar samtidigt även det maximala lånebeloppet och fullmakten att uppta lån.