Frågor och svar om strukturreformen

I social- och hälsovårdsreformen skapas en ny administrativ struktur som ska svara för ordnandet av tjänster.

Avsikten med social- och hälsovårdsreformen är att inrätta 21 välfärdsområden med ansvar för tjänster på basnivå och specialnivå inom social- och hälsovården samt räddningsväsendet. De nya välfärdsområdena ska bildas genom en lag om genomförande av reformen och om införande av den lagstiftning som gäller reformen. Välfärdsområdenas namn kommer senare att ändras till landskap, t.ex. när landskapsförbundens uppgifter överförs till dem.

Dessutom ska Helsingfors stad ordna social- och hälsovården och räddningsväsendets uppgifter inom sitt område. HUS-sammanslutningen, som bildas, ska svara för ordnandet av vissa tjänster inom den specialiserade sjukvården i Nyland.

Området för välfärdsområdena bildas med undantag av Nyland utgående från landskapsindelningen. 

Bestämmelser om välfärdsområden när reformen träder i kraft finns i den införandelag som gäller reformen. Välfärdsområdena är följande:

1. Egentliga Finlands välfärdsområde
2. Satakunta välfärdsområde
3. Egentliga Tavastlands välfärdsområde
4. Birkalands välfärdsområde
5. Päijänne-Tavastlands välfärdsområde
6. Kymmenedalens välfärdsområde
7. Södra Karelens välfärdsområde
8. Södra Savolax välfärdsområde
9. Norra Savolax välfärdsområde
10. Norra Karelens välfärdsområde
11. Mellersta Finlands välfärdsområde
12. Södra Österbottens välfärdsområde
13. Österbottens välfärdsområde
14. Mellersta Österbottens välfärdsområde
15. Norra Österbottens välfärdsområde
16. Kajanalands välfärdsområde
17. Lapplands välfärdsområde
18. Östra Nylands välfärdsområde
19. Mellersta Nylands välfärdsområde
20. Västra Nylands välfärdsområde
21. Vanda och Kervo välfärdsområde

Bestämmelser om ändring av välfärdsområdet och det landskap som ligger till grund för områdesindelningen föreslås i lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap. Med ändring av ett välfärdsområde avses sammanslagning av välfärdsområden eller överföring av en kommun till ett annat välfärdsområde. Överföring av en kommun till ett annat välfärdsområde innebär huvudsakligen också en förändring i landskapsindelningen. En ändring som gjorts inom Nyland förändrar dock inte landskapsindelningen.

I lagen om indelningen i välfärdsområden och landskap föreskrivs om förutsättningarna för ändringar i välfärdsområden. Ett välfärdsområde kan ändras, om ändringen förbättrar ett välfärdsområdes funktionella och ekonomiska förutsättningar att ansvara för ordnandet av tjänsterna eller annars främjar välfärdsområdets funktionsförmåga eller om ändringen förbättrar invånarnas tjänster eller levnadsförhållanden i välfärdsområdet. Vid ändring av välfärdsområden ska i språkligt hänseende förenliga områden eftersträvas så att den finskspråkiga och den svenskspråkiga befolkningens rätt att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder.

En ändring, sammanslagning eller uppdelning av välfärdsområden ändrar landskapsindelningen på motsvarande sätt som för vårdlandskapen. 

I lagen om välfärdsområden finns också bestämmelser om ordnandet av välfärdsområdets förvaltning medan förändringen pågår i välfärdsområdet samt om bildandet av förvaltningen i ett nytt välfärdsområde.

Till välfärdsområden överförs ansvaret för tjänster på basnivå och specialnivå inom social- och hälsovården och ordnandet av räddningsväsendet. I fortsättningen är det både kommunernas och välfärdsområdenas uppgift att främja befolkningens välfärd och hälsa.

Till välfärdsområdena överförs också kurators- och psykologtjänsterna inom elevhälsan. Dessa tjänster ska ordnas som närtjänster. 

Reformen innebär att organiseringsansvaret inom social- och hälsovården och bas- och specialnivån överförs på en enda anordnare. Tjänsterna samlas under samma beslutsfattande, en ledning och en budget. 

Kommunerna ska fortsatt ha som uppgift att främja befolkningens välfärd och hälsa. Även välfärdsområdena har i uppgift att främja välfärd och hälsa. 

Kommunen, välfärdsområdet och för Nylands del HUS-sammanslutningen ska var och en ha det primära ansvaret för främjandet av välfärd och hälsa till den del denna uppgift anknyter till deras övriga lagstadgade uppgifter. De ska samarbeta för att främja välfärd och hälsa och erbjuda varandra experthjälp i denna uppgift.

Trots att ansvaret för att ordna social- och hälsovårdstjänster i social- och hälsovårdsreformen i sin helhet överförs på välfärdsområdena, kan kommunerna ändå producera social- och hälsovårdstjänster antingen genom eget beslut med skattefinansiering eller på basis av ett avtal som ingås med välfärdsområdet. Till den del kommunen producerar tjänster i ett konkurrensläge på marknaden ska den i regel bolagisera verksamheten. Kommunen har ingen särställning i förhållande till andra tjänsteproducenter, utan också kommunen kan i allmänhet väljas till tjänsteproducent inom välfärdsområdet endast genom att delta i ett anbudsförfarande som välfärdsområdet ordnar.

Det stiftas en separat lag om ordnandet av social- och hälsovården i Nyland. Enligt lagen ska de fyra välfärdsområdena och Helsingfors stad ha ansvaret för att ordna social- och hälsovården medan HUS-sammanslutningen ansvarar för att ordna vissa uppgifter inom den specialiserade sjukvården som föreskrivs i lag för HUS-sammanslutningen. Dessutom kan uppgifter överföras till HUS-sammanslutningen genom organiseringsavtalet för HUS.

Välfärdsområdena i Nyland och Helsingfors stad ska också ha organiseringsansvaret för räddningsväsendet.

Miljö- och hälsoskyddet överförs inte till välfärdsområdena i reformens inledningsskede. En eventuell överföring av miljö- och hälsoskyddet till välfärdsområdena utreds separat i samband med ett pågående parlamentariskt utredningsarbete.

I samband med beredningen av social- och hälsovårdsreformen gjordes hösten 2019 en särskild utredning om att ordna miljö- och hälsoskyddet i kommunerna i enlighet med nuläget eller att överföra miljö- och hälsoskyddet till välfärdsområdena. Utredningen gjordes av social- och hälsovårdsministeriet i samarbete med jord- och skogsbruksministeriet.

I frågor som gäller beredskap ska välfärdsområdena samarbeta med kommunernas miljö- och hälsoskydd.

I enlighet med regeringsprogrammet överförs ordnandet av räddningsväsendet från kommunerna till välfärdsområdena. I reformen tryggas den nära kopplingen mellan räddningsväsendet och den prehospitala akutsjukvården och nyttan av den.

Bestämmelser om organiseringsansvaret för räddningsväsendet finns i den nya lagen om ordnande av räddningsväsendet.

• Frågor och svar om räddningsväsendet finns på inrikesministeriets webbplats.

I social- och hälsovårdsreformen bildas fem samarbetsområden för att trygga tjänster på den specialiserade nivån och för annan regional samordning samt utveckling och samarbete inom social- och hälsovården. Samarbetsområdena har i uppgift att avtala om samarbete förutom inom den specialiserade sjukvården, också inom tjänsterna på basnivån vid behov. 

Områdena baserar sig på de nuvarande specialupptagningsområdena. Bestämmelser om områdesindelningen utfärdas genom förordning inom ramen för de specialvillkor som föreskrivs i lag så att de välfärdsområden inom vars område Åbo, Uleåborgs och Tammerfors universitet och hälsovetenskapliga fakulteten vid Östra Finlands universitet ligger, samt HUS-sammanslutningen, hör till olika samarbetsområden.

Lagen om välfärdsområden innehåller bestämmelser om organiseringen av välfärdsområdets förvaltning och ekonomi. Välfärdsområdets högsta beslutanderätt utövas av välfärdsområdesfullmäktige, som väljas genom direkta val.

Andra lagstadgade organ inom välfärdsområdet är välfärdsområdesstyrelsen, revisionsnämnden och i tvåspråkiga välfärdsområden nationalspråksnämnden. I Lapplands välfärdsområde finns dessutom en samisk språknämnd.

Välfärdsområdets invånare har rösträtt i välfärdsområdesvalet där ledamöterna till välfärdsområdesfullmäktige väljs. Bestämmelser om minimiantalet fullmäktigeledamöter finns i lagen om välfärdsområden och minimiantalet fastställs utifrån antalet invånare i välfärdsområdet. Det första välfärdsområdesvalet förrättas i början av 2022. I fortsättningen ska valet förrättas samtidigt som kommunalvalet.

Bestämmelser om förvaltningen av välfärdsområdena och om välfärdsområdesfullmäktiges uppgifter finns också i lagen om välfärdsområden. Välfärdsområdesfullmäktiges centrala uppgift är att besluta om bland annat välfärdsområdesstrategin, förvaltningsstadgan för välfärdsområdet samt om välfärdsområdets budget och ekonomiplan.

Enligt regeringsprogrammet ska finansieringen av välfärdsområdena basera sig på statlig finansiering, och bestämmelser om finansieringen ska ingå i lagen om välfärdsområdenas finansiering. Välfärdsområdenas beskattningsrätt utreds separat i ett parlamentariskt förfarande.

Välfärdsområdenas finansiering ska vara allmänt täckande och kalkylerad, och den ska i huvudsak basera sig på behovsbaserade kriterier. Välfärdsområdena ska med stöd av sin självstyrelse besluta om allokeringen av finansieringen. Skillnaderna mellan välfärdsområdena i fråga om servicebehov och organiseringsförhållanden ska beaktas i bestämningsgrunderna för den statliga finansieringen.

Finansieringen ska på det sätt som grundlagen förutsätter trygga ordnandet av tillräckliga social- och hälsovårdstjänster. I enlighet med regeringsprogrammet är ett av målen med social- och hälsovårdsreformen också att hantera kostnadsökningen. På detta sätt tryggas den offentliga ekonomins hållbarhet.

Välfärdsområdena är helt nya myndigheter inom den offentliga förvaltningen. Detta förutsätter ny lagstiftning bl.a. om inrättandet av välfärdsområden och områdesindelningen, skötseln av förvaltningen och ekonomin samt granskningen av dem, uppgifterna, finansieringen, personalens ställning, beskattningen och tillämpningen av de allmänna förvaltningslagarna.

Kurators- och psykologtjänsterna inom elevhälsan överförs till välfärdsområdena. I lagen föreslås bestämmelser om produktion av dessa tjänster som närtjänster.

De centrala principerna för den styrning som staten genomför är:

1. Förtroendet mellan välfärdsområdena och ministerierna byggs upp genom en kontinuerlig dialog.
2. Statlig styrning är styrning på strategisk nivå som koncentrerar sig på välfärdsområdets organiseringsuppgifter. Det är inte meningen att styrningen ska ingripa på detaljnivå eller på ett förpliktande sätt i välfärdsområdenas uppgifter och tjänsteproduktion. 
3. Styrningen av välfärdsområdenas verksamhet och ekonomi som helhet ska basera sig på gemensam, jämförbar och tillgänglig information om välfärdsområdets verksamhet och ekonomi året om.

Välfärdsområdena styrs med hjälp av flera metoder för norm-, resurs- och informationsstyrning som syftar till att främja genomförandet av ovannämnda principer. Väsentligt är att det vid sidan av den enkelriktade hierarkiska styrningen blir mer dubbelriktad och kontinuerlig interaktiv styrning med låg tröskel. 

Statsrådet fastställer vart fjärde år de riksomfattande och finanspolitiska strategiska målen för social- och hälsovården och räddningsväsendet. I målen beaktas de mål som statsrådet ställt upp för den offentliga ekonomin. Uppfyllelsen av de strategiska målen följs upp och utvärderas årligen, och vid behov justeras målen. De strategiska målen utgör grunden för all annan nationell styrning av välfärdsområdena.

I anslutning till social- och hälsovårdsministeriet tillsätts en delegation för social- och hälsovård. Delegationen ska följa upp och utvärdera genomförandet av social- och hälsovården och stödja den nationella styrningen av social- och hälsovården. I anslutning till inrikesministeriet tillsätts en delegation för räddningsväsendet. Delegationen har till uppgift att följa upp och utvärdera genomförandet av räddningsväsendet samt att stödja den nationella styrningen av räddningsväsendet. I anslutning till finansministeriet tillsätts en delegation för välfärdsområdenas ekonomi och förvaltning. Delegationen ska följa upp och utvärdera genomförandet av självstyrelsen i välfärdsområdena och stödja den finanspolitiska styrningen av välfärdsområdenas ekonomi. Delegationen ska bestå av välfärdsområdena och de styrande ministerierna.

Vid styrningen av välfärdsområdena används ett gemensamt informationsunderlag. Den ska bestå av uppgifter om välfärdsområdets befolkning, ekonomi samt ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet. I lagen om ordnande av social- och hälsovård, lagen om ordnande av räddningsväsendet och lagen om välfärdsområden föreskrivs det om skyldigheten att producera och utnyttja information som hänför sig till detta för välfärdsområdet, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, regionförvaltningsverken, Institutet för hälsa och välfärd och de styrande ministerierna.

Social- och hälsovårdsministeriet, inrikesministeriet och finansministeriet ska årligen föra förhandlingar med varje välfärdsområde för att följa upp, utvärdera och styra ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet i välfärdsområdet. Förhandlingarna ger också information för beredningen och uppföljningen av statsbudgeten och planen för den offentliga ekonomin och säkerställer för sin del att målen för den offentliga ekonomin uppnås. Social- och hälsovårdsministeriet ska samordna förhandlingarna. Målet är att de årliga förhandlingarna och den övriga nationella styrningen av välfärdsområdena ska fungera som en interaktiv och kontinuerlig styrningsprocess.

Som en del av styrningen av välfärdsområdenas verksamhet och ekonomi ska ministerierna också styra välfärdsområdenas investeringar. Statsrådet ska på föredragning av finansministeriet per räkenskapsperiod besluta om välfärdsområdets fullmakt att uppta långfristiga lån för finansiering av investeringar. Social- och hälsovårdsministeriet och inrikesministeriet ska på basis av de kriterier som föreskrivs i lag för varje räkenskapsperiod godkänna en investeringsplan för välfärdsområdena som innehåller uppgifter om planerade investeringar, finansieringen av dem samt överlåtelser av långfristiga tillgångar. Vid godkännandet av investeringsplanen beaktas statsrådets beslut om välfärdsområdets fullmakt att uppta lån. Syftet med bestämmelserna om investeringsplanen och förfarandet för godkännande av den är att säkerställa att välfärdsområdena planerar investeringarna på ett ekonomiskt hållbart sätt så att den finansiering som står till förfogande räcker till. Ett annat syfte är att säkerställa att olika projekt som gäller välfärdsområdenas stora investeringar planeras i enlighet med de riksomfattande strategiska målen och kostnadsnyttoeffektivt med beaktande av de övriga välfärdsområdenas motsvarande planer. 

De välfärdsområden som hör till samma samarbetsområde för social- och hälsovården ska upprätta ett samarbetsavtal för varje fullmäktigeperiod. Genomförandet av samarbetsavtalet följs upp och utvärderas årligen i förhandlingarna mellan de styrande ministerierna och samarbetsområdet. Avtalet kan ändras vid behov. Dessutom föreskrivs det om tvåspråkiga välfärdsområdens skyldighet att avtala om samarbete och arbetsfördelning när det gäller tillhandahållande av social- och hälsovårdstjänster på svenska. Statsrådet har rätt att på föredragning av social- och hälsovårdsministeriet i vissa i lag avgränsade nödvändiga situationer som anknyter till ordnandet av social- och hälsovården besluta om innehållet i ett samarbetsavtal för ett samarbetsområde för social- och hälsovården eller ett samarbetsavtal mellan tvåspråkiga välfärdsområden. Detta är också fallet om välfärdsområdena inte kan komma överens om innehållet i avtalet.

Ett vårdlandskap kan på basis av ett avtal anskaffa social- och hälsovårdstjänster för en klient av en privat tjänsteproducent, om det behövs för ordnandet av lagstadgade tjänster på lika villkor och för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna.

De tjänster som anskaffas ska till innehållet, omfattningen och kvantiteten vara sådana att vårdlandskapet i alla situationer kan fullgöra sitt organiseringsansvar.

Som köpta tjänster får inte anskaffas tjänster för uppgifter som hör till fullgörandet av organiseringsansvaret, tjänster som inbegriper utövning av offentlig makt (om inte något annat föreskrivs särskilt i någon annan lag), tjänster för uppgifter inom socialjour, för uppgifter inom samjour dygnet runt för hälso- och sjukvård eller för uppgifter som gäller ordnande av prehospital akutsjukvård.

Vårdlandskapet ska ansvara för bedömningen av servicebehovet och andra uppgifter som hör till organiseringsansvaret även i fråga om köpta tjänster. En privat tjänsteproducent kan dock ges i uppgift att bedöma vårdbehovet och därmed anknutna vårdlösningar inom primärvårdstjänsterna som en del av den vård som ges klienten.

Vårdlandskapet får på samma villkor som gäller för köpta tjänster också hyra yrkesutbildad personal inom social- och hälsovården som hyrd arbetskraft för tjänster som landskapet själv producerar.

I samkommunerna har man gjort ett gott utvecklingsarbete och till många delar redan framskridit i linje med målen för social- och hälsovårdsreformen. I takt med att social- och hälsovårdsreformen fortskrider fattar varje vårdlandskap sina egna beslut om organiseringen och ordnandet och produktionen av tjänster inom ramen för den framtida lagstiftningen. Det arbete som redan utförts i samkommunerna kan utnyttjas när ansvaret för tjänsterna överförs på vårdlandskapen.

Vårdlandskapet ska bereda sig på störningar och undantagsförhållanden genom beredskapsplaner som utarbetas på förhand samt genom andra åtgärder i samarbete med kommunerna inom sitt område och de övriga vårdlandskapen inom sitt samarbetsområde. De vårdlandskap som är huvudmän för ett universitetssjukhus och HUS-landskapssammanslutningen ska styra beredskapsplaneringen inom social- och hälsovården inom sitt samarbetsområde i enlighet med riksomfattande enhetliga principer.

Ett vårdlandskap som är huvudman för ett universitetssjukhus och HUS-landskapssammanslutningen ska ha en beredskapscentral för social- och hälsovården. Centralen ska skapa en lägesbild för sitt samarbetsområde och dela den för att skapa en riksomfattande lägesbild och för att användas av vårdlandskapen inom sitt samarbetsområde.

I införandelagen föreskrivs om ogiltighet av sådana avtal om köpta tjänster som överförs till vårdlandskapet i vilka det har avtalats om organiseringsansvar, köpta tjänster eller anlitande av hyrd arbetskraft, till skillnad från vad som föreskrivs i lagen.  Sådana avtal är direkt med stöd av lag ogiltiga, om avtalet inte kan ändras så att det blir lagenligt. Om avtalet är ogiltigt, har tjänsteproducenten rätt att enligt de kriterier som anges i lagen få ersättning för investeringar som blir onyttiga.

Lagen om välfärdsområden kommer att innehålla bestämmelser om organiseringen av välfärdsområdets förvaltning och ekonomi. Den högsta beslutanderätten i välfärdsområdet ska utövas av välfärdsområdesfullmäktige, som ska väljas genom direkta val. Dess centrala uppgift är att besluta bland annat om välfärdsområdets verksamhetsstrategi och ordnandet av tjänster samt om budgeten.

Välfärdsområdets invånare har rösträtt i välfärdsområdesvalet där ledamöterna till välfärdsområdesfullmäktige väljs Minimiantalet ledamöter bestäms utifrån områdets invånarantal. Det första välfärdsområdesvalet ordnas i början av 2022. I fortsättningen ordnas valet sannolikt samtidigt som kommunalvalet.

Andra lagstadgade organ inom välfärdsområdet är välfärdsområdesstyrelsen, revisionsnämnden samt i tvåspråkiga välfärdsområden nationalspråksnämnden. I Lapplands välfärdsområde finns dessutom en samisk språknämnd.

I social- och hälsovårdsreformen föreslås noggrannare bestämmelser än för närvarande om rollen som anordnare för social- och hälsovårdstjänsterna och räddningsväsendet samt om ansvar och skyldigheter. I välfärdsområdets organiseringsansvar ingår att svara för att invånarnas rättigheter tillgodoses och för samordningen av tjänstehelheterna samt i fråga om de tjänster som ordnas och andra åtgärder svara för lika tillgång till tjänsterna och åtgärderna, fastställandet av behovet, mängden och kvaliteten i fråga om dem, det sätt som de produceras på samt styrningen av och tillsynen över produktionen.

Välfärdsområdet kan sköta uppgifterna själv, avtala om att organiseringsansvaret för vissa uppgifter överförs till ett annat välfärdsområde eller koncentrera vissa uppgifter till ett eller flera välfärdsområden. Ett välfärdsområde kan ordna tjänster i ett annat välfärdsområde endast om det samarbetar eller bedriver verksamhet med välfärdsområdet i fråga. 

Välfärdsområdet ska ha tillräcklig kompetens, funktionsförmåga och beredskap för att sköta sin organiseringsuppgift inom social- och hälsovården. Välfärdsområdet ska ha sådan anställd yrkesutbildad personal som verksamheten förutsätter samt administrativ och annan personal, förfoga över ändamålsenliga lokaler och lämplig utrustning samt ha en tillräcklig egen tjänsteproduktion. I störnings- och undantagssituationer ska tjänsterna kunna tryggas med hjälp av välfärdsområdets egen produktion, beredskapsplaner samt samarbete med andra välfärdsområden och tjänsteproducenter. I fråga om välfärdsområdets egen tjänsteproduktion förutsätts det inte att en överkapacitet upprätthålls.

I fråga om räddningsväsendet ska välfärdsområdets servicenivå motsvara de nationella, regionala och lokala behoven och olycksriskerna och andra risker. När servicenivån bestäms ska också verksamheten under undantagsförhållanden och beredskapen för detta beaktas. Räddningsväsendets tjänster ska planeras och tillhandahållas så att de kan skötas så effektivt och ändamålsenligt som möjligt och så att behövliga åtgärder kan vidtas effektivt och utan dröjsmål vid olyckor och tillbud.

Upphandlingslagen tillämpas vid förfarandet för upphandlingen av tjänster, och lagen om ordnande av social- och hälsovård kompletterar den. 

En producent av köpta tjänster ska uppfylla de villkor som anges i lagen om privat hälso- och sjukvård och i lagen om privat socialservice. En privat tjänsteproducent ska ha tillräcklig kompetens i förhållande till innehållet i och omfattningen av de tjänster som välfärdsområdet skaffar, sådan anställd yrkesutbildad personal inom social- och hälsovården som verksamheten förutsätter samt övriga tillräckliga verksamhetsförutsättningar. En privat tjänsteproducent måste vara tillräckligt solvent för att kunna sköta verksamheten och stå för dess kontinuitet samt se till att de lagstadgade skyldigheterna uppfylls. En privat tjänsteproducent ska utse en ansvarig person för verksamheten samt ett tillräckligt antal funktionsspecifika ansvarspersoner med hänsyn till verksamhetens art och omfattning. Brister i klient- eller patientsäkerheten i eventuell tidigare verksamhet som ordnats av en privat tjänsteproducent samt krav som baserar sig på tillgångarna beaktas vad gäller de senaste tre åren. 

En privat tjänsteproducent kan av underleverantörer skaffa social- och hälsovårdstjänster som kompletterar den egna verksamheten eller arbetskraft som kompletterar den egna social- och hälsovårdspersonalen. Tjänster som yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården tillhandahåller eller arbetskraft är exempel på tjänster som kan skaffas som underleverans. Underleveranskedjor är inte tillåtna.

Välfärdsområdet ska övervaka de privata tjänsteproducenterna och deras underleverantörer. De privata tjänsteproducenterna ska också för sin del övervaka sina underleverantörer.