Kommunernas utjämningselement

En tills vidare permanent begränsning av den förändring som överföringen av social- och hälsovårdskostnader och social- och hälsovårdsinkomster medför läggs till statsandelssystemet. I begränsningen beaktas inte de egentliga nya kriterierna i statsandelssystemet, utan endast de ekonomiska förändringar som följer av överföringen av specifikt social- och hälsovårdsuppgifter. Med andra ord fastställs begränsningen så att säga ”vid tvärsnittstidpunkten” när organiseringsansvaret överförs vid årsskiftet 2022 –2023. Begränsningens storlek är symmetriskt 60 procent, vilket innebär att kommunen ansvarar för 40 procent av både den positiva och den negativa förändringen.

Utöver begränsningen av den ekonomiska förändringen i samband med överföringen av social- och hälsovården jämnas stora kommunspecifika förändringar ut under en övergångstid och därefter tills vidare genom en permanent övergångsutjämning. Dessutom minskar de ändringar som görs i utjämningen av statsandelen på basis av skatteinkomsterna för sin del stora kommunspecifika förändringar.

Under det år social- och hälsovårdsreformen träder i kraft begränsas förändringen i balansläget i kommunens ekonomi till noll, det vill säga balansen (med balansläge avses årsbidraget efter avskrivningarna) hålls på samma nivå som före reformen. Ändringen under ikraftträdandeåret är dock cirka 4 euro per invånare positiv för alla kommuner, vilket beror på att kommunernas finansieringsandel av läkarhelikopterverksamheten upphör. 

Beloppet av övergångsutjämningen minskas årligen så att ändringen begränsas till +/-15 euro/invånare per år. Under det femte året är ändringen högst +/-60 euro/invånare, som förblir i kraft tills vidare. Den förändring i kommunens ekonomiska balans som reformen medför uppgår således permanent till högst +/-60 euro/invånare, vilket som mest motsvarar intäkterna från ca +/-0,6 kommunalskatteprocentenheter.

Kommunens ekonomiska situation före reformen har en central betydelse med tanke på vilka ekonomiska förutsättningar kommunen har att skötsa de återstående uppgifterna och framtida investeringar. Även om det ökade kostnadstrycket på social- och hälsovårdsutgifterna inte längre belastar kommunerna, är sätten att balansera ekonomin delvis mera begränsade än för närvarande. Reformen och den tillhörande övergångsutjämningen ändrar således inte i någon betydande grad den balans som rådde i kommunerna före reformen.